Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Det dröjde inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’184 JEAN-CHRISTOPHE
hon honom för att göra en anmärkning på
hans klädsel; hon rättade varje simpelt uttryck
med pedantisk stränghet. Han tappade lusten
att säga något vidare och ibland blev han ond.
Men snart inbillade han sig, att hennes otrevliga
sätt endast vittnade om hennes intresse för
honom; även hon trodde det. Han sökte
ödmjukt att draga nytta av hennes
anmärkningar, men hon var föga belåten, ty han
lyckades sällan.
Varken han eller Minna fingo likväl tid
att märka den förändring som skedde inom
henne. Påsken var nära, och Minna skulle
med sin mor göra en liten resa till släktingar
i trakten av Weimar.
Veckan innan de skildes åt, kom de
första dagarnas förtrolighet åter. Med undantag
av en eller annan liten nyck visade Minna
honom mer tillgivenhet än någonsin. Dagen
före avresan promenerade de länge i parken;
hon drog hemlighetsfullt in Christophe i en
lövsal och hängde om hans hals ett band med
en liten parfymerad påse, i vilken hon
inneslutit en hårlock. De upprepade sina eder om
evig trohet, lovade att skriva varje dag och
utvalde en stjärna på himlen, som de
samtidigt skulle betrakta alla kvällar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
