Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Han var döden...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’214 JEAN-CHRISTOPHE
mörbultad i våldsamma slagsmål, och följande
morgon var han på fötter, lika bullrande glad,
lika ivrig att alla omkring honom skulle vara
glada.
Louisa steg hastigt upp och öppnade.
Christophe, som ej rört sig, täppte till öronen för
att slippa höra Melchiors försupna stämma och
grannarnas råa skämt...
... Plötsligt greps han av en oförklarlig
ångest. Han började darra utan orsak och
gömde ansiktet i händerna. Ett sönderslitande
skri tvang honom att lyfta huvudet. Han
rusade mot dörren.
Mitt i den trånga gången, svagt upplyst av
en lyktas flämtande sken, stodo några män och
talade lågmält kring en bår. Där låg — som
farfar en gång legat — en orörlig kropp, från
vilken vattnet strömmade. Louisa snyftade med
armarna om dess hals.
Christophe skrek till. Hela den övriga
världen försvann, alla hans egna sorger voro
bortsopade. Han kastade sig över faderns kropp
vid sidan om Louisa; de gräto tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
