Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Nu satt han...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN
215
Nu satt han bredvid sängen och vaktade
Melchiors sista sömn. Dennes anlete hade fått
ett strängt och högtidligt uttryck. Christophe
kände sig genomträngd av den dödes dystra
stillhet. Hans barnsliga lidelse smälte bort som
ett feberanfall. Gravens isande fläkt hade
fördrivit allt. Minna, hans stolthet, hans kärlek,
hans eget jag voro utplånade. Ack, vilket
bittert elände! Vad allting betydde föga
bredvid denna verklighet, den enda verkligheten:
döden. Vad tjänade det till att lida så mycket,
att begära, önska, jäkta, ängslas, för att endast
nå dit!...
Han betraktade sin för alltid insomnade
fader, och han uppfylldes av ett oändligt
medlidande. Han erinrade sig nu minsta handling
av godhet eller ömhet. Med alla sina brister
var Melchior inte elak, det fanns mycket gott
inom honom. Han höll av de sina, han var
hederlig. Han ägde en smula av Krafftarnas
omutliga ärlighet, som i fråga om heder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
