Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Av hela familjen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
61
varit fullkomligt lycklig, om han bara, då de
råkades, velat säga ett vänligt god morgon.
Men Christophes blick var så kall och hård,
att hon kände sig alldeles förstenad. Han sade
ingenting sårande men hon skulle föredragit
häftiga ord framför denna grymma tystnad.
En afton satt Christophe vid pianot och
spelade. Han hade inrett åt sig en liten vrå i
en trång vindskupa högst uppe i huset, där
han minst stördes av larmet. Rosa lyssnade
nerifrån. Hon tyckte om musik, ehuru hennes
smak var rätt dålig, då hon aldrig utvecklat
den. Så länge hennes mor var inne i rummet,
stannade hon stilla i sitt hörn, böjd över sin
sömnad, och tycktes helt upptagen av arbetet,
men hela hennes själ hängde vid de toner
som hon inte ville gå miste om. Så snart
Amalia av någon lycklig slump gick ut för att
uträtta ett ärende i grannskapet, rusade Rosa
upp med ett enda språng, slängde arbetet och
klättrade med klappande hjärta upp till
vindskammarens tröskel. Hon höll andan och lade
örat mot dörren. Så förblev hon tills Amalia
kom tillbaka. Hon gick på tåspetsarna för att
inte göra något buller, men då hon jämt hade
bråttom och var rätt drumlig, höll hon alltid
på att ramla nedför trappan, och en gång då
hon lyssnade, framåtböjd, med kinden tryckt
mot nyckelhålet, förlorade hon jämvikten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
