Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Klockan var bara...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 163
han, vad en annan lidit — och ännu led —
för hans skull. Han förstod de bittra tårar
han vållat Rosa, och nu tyckte han att det var
synd om henne. Han begrep hur grym han
varit, hur grym han allt framgent måste bli.
Han älskade henne inte. Vad tjänade det till
att hon älskade honom? Stackars litenI...
Han sade sig förgäves, att hon var god; hon
hade ju bevisat det. Vad brydde han sig om
hennes godhet? Vad angick honom hennes
liv? Han tänkte:
— Varför är det ej hon, som är död, och
den andra, som är levande?
Han tänkte:
— Hon lever, hon älskar mig. Hon kan
säga mig det i dag, i morgon, hela livet —
och den andra, den enda jag älskar, hon dog
utan att ha sagt, att hon älskade mig. Jag
fick aldrig lov att säga henne, att jag älskade
henne, aldrig får jag höra henne säga det,
aldrig får hon veta...
Plötsligt rann honom den sista kvällen
i minnet. Han erinrade sig att de just skulle
tala med varandra, då Rosas ankomst hindrade
dem, och han hatade Rosa...
Dörren öppnades ånyo. Rosa ropade på
Christophe med låg röst och trevade sig fram
till honom. Hon tog hans hand. Han erfor
en formlig motvilja för hennes blotta närhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
