Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Klockan var bara...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
JEAN-CHRISTOPHE
Han förebrådde sig det, men han kunde inte
övervinna sin instinkt.
Rosa teg. Hennes djupa medlidande hade
lärt henne tystnad. Christophe var henne
tacksam, att hon inte störde hans sorg med
onödiga ord. Han ville dock veta... Hon var
den enda som kunde berätta något om henne.
Han frågade sakta:
— När var det som... ?
Han tordes inte uttala: som hon dog.
Rosa svarade:
— Det var i lördags åtta dagar sedan.
Ett minne drog genom hans själ; han
sade:
— På natten?
Rosa såg förvånad ut.
— Ja, mitt i natten mellan två och tre.
Sorgemelodien dök åter fram.
Han frågade med darrande röst:
— Var det mycket svårt?
— Nej, nej, käre Christophe. Gud vare
lov. Hon plågades nästan inte alls. Hon var
så svag, hon gjorde nästan inte något
motstånd. Man märkte strax, att ingenting kunde
rädda henne.
— Och hon I Förstod hon det?
— Jag vet inte. Jag tror...
— Sade hon något?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
