Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Klockan var bara...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 165
— Nej, ingenting. Hon jämrade sig som
ett litet barn.
— Var du hos henne?
— Ja, de två första dagarna var jag
alldeles ensam, innan hennes bror var kommen.
Han tryckte impulsivt hennes hand.
— Tackl
Hon kände blodet rusa mot hjärtat.
Efter en stund stammade han fram den
fråga, som hela tiden bränt honom:
— Sade hon ingenting... om mig?
Rosa skakade sorgset på huvudet. Hon
skulle givit mycket för att kunna svara så som
han önskade. Hon förebrådde sig nästan, att
hon ej var i stånd att narras. Hon ville trösta
honom:
— Hon var sanslös.
— Sade hon något?
— Man förstod inte riktigt... Hon
mumlade bara...
— Var är den lilla flickan?
— Brodern tog henne med sig hem.
— Och hon?
— Hon är också därborta. I måndags i
förra veckan fördes hon dit.
De började åter gråta.
Fru Vogels gälla röst kallade ånyo på
Rosa. Christophe stannade ensam kvar och
genomlevde alla dessa sorgens och dödens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
