Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Han murade in...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 169
att överdriva dem. I själva verket brydde
de sig föga om honom och han gjorde sig
alltför viktig. Han betvivlade ej, att Sabines
död, som undanröjt det förnämsta hindret,
kommit dem väl till pass genom att lämna
fältet fritt för Rosa; och han hatade henne
mer än någonsin. Att man sålunda vågat
disponera över honom utan att inhämta hans
vilja skulle i vilket fall som helst varit till
fyllest för att utplåna varje känsla för den
som man beslutat att han skulle älska. Han
spjärnade ju alltid emot, om man tycktes vilja
förgripa sig på hans skuggrädda frihetskrav.
Men här gällde det ej bara honom själv. De
rättigheter man var förmäten nog att tillvälla
sig kränkte ej endast hans egna rättigheter
utan även den dödas, hennes, som han skänkt
sitt hjärta. Ehuru ingen angrep honom, var
han jämt i försvarstillstånd. Han misstrodde
till och med Rosas godhet. Hon led av att se
honom lida och kom ofta och knackade på
hans dörr för att trösta honom och tala om
den andra. Han stötte henne inte tillbaka, ty
han behövde tala om Sabine med någon som
känt henne, och han önskade ständigt få nya
detaljer om vad som tilldragit sig under
sjukdomen, men han kände inte minsta
tacksamhet. Han tillskrev Rosa själviska
bevekelsegrunder. Märkte han inte att familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
