Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Han murade in...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
JEAN-CHRISTOPHE
— ja, Amalia främst — tilläto dessa långa
besök och samtal, som hon åtminstone skulle
förhindrat, om de ej passat in i hennes
beräkningar? Och Rosa då, handlade hon inte i
samförstånd med de sina? Han kunde ej tro
att hennes deltagande var alldeles uppriktigt
och fritt från personliga intressen.
Antagligen misstog han sig ej helt och
hållet. Rosa beklagade honom aiv hela sitt
hjärta, hon bemödade sig om att se Sabine
med Christophes ögon, att älska hennes minne;
hon förebrådde sig strängt den ovilja, hon
känt, hon bad varje afton i sina böner om
förlåtelse därför; men kunde hon glömma att
hon, hon själv var levande, att hon dagligen
såg Christophe och älskade honom, att hon ej
längre behövde frukta den andra och att denna
andra försvunnit, att hennes bild utplånades,
och att hon, Rosa, stannade kvar för att en
dag möjligen...? Kunde hon mitt i sin
smärta, mitt i vännens smärta, som i än högre
grad var hennes egen, undertrycka en plötslig
glädje, en oreflekterad förhoppning? Det var
som en blixtlik ingivelse, hon bekämpade den
strax, men det var mer än nog: han hade
sett den, och han kastade på henne en hätsk
blick, som isade hennes hjärta. Han tålde inte,
att hon levde, då den andra var död.
Mjölnaren kom med en kärra för att av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
