Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Han murade in...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 171
hämta Sabines ringa bohag. Vid sin
återkomst från en lektion såg Christophe på gatan
utanför huset sängen, skåpet, madrasser, linne;
allt som tillhört henne, allt som fanns kvar
av henne. Det var en gräslig syn! Han gick
hastigt förbi. I farstun tornade han emot
Bertold, som höll honom kvar.
— Ack, käre herr Krafft, sade han och
tryckte varmt Christophes hand. Vem skulle
anat något sådant, då vi sist voro
tillsammans? Vad vi voro glada och muntra! Och
ändå var det efter den där båtfärden, som hon
började bli sjuk. Nå, det lönar sig inte att
jämra! Hon är död. En gång blir det vår
tur. Sådant är livet... Och ni, hur står det
till? Jag mår gudskelov bra.
Han var röd och svettig och luktade vin.
Tanken på att det var hennes bror, att han
hade rätt att råda över hennes minne sårade
Christophe. Han led av att höra denne karl
tala om henne som han älskat. Mjölnaren
däremot var överlycklig att få råka någon
med vilken han kunde prata om Sabine. Han
fattade inte Christophes kyla. Han hade inte
minsta aning om den smärta han förorsakade,
om all den ångest, som vaknade till liv, då
festdagen så plötsligt frammanades. Han visste
ej hur ont det gjorde i Christophes själ då
han klumpigt vidrörde förgångna lyckliga min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
