Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Han murade in...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
JEAN-CHRISTOPHE
nen, medan han vårdslöst sparkade på Sabines
fattiga ägodelar, som översållade marken.
Varje gång Sabines namn uttalades, sönderslet
det Christophes inre och han sökte en
förevändning för att få mjölnaren att tiga.
Slutligen började han gå uppför trappan, men
Bertold hakade sig fast vid honom och
fortsatte sin berättelse. Med det sällsamma nöje
många, isynnerhet bland folket, erfara av att
tala om sjukdomar beskrev han Sabines
lidanden och gav de mest pinsamt noggranna
detaljer. Christophe härdade inte ut längre;
han behärskade sin lust att skrika av smärta,
och till slut avbröt han tvärt:
— Förlåt, sade han torrt, jag måste gå. Och
han lämnade Bertold utan ett ord till avsked.
Denna skenbara köld upprörde
mjölnaren. Det var ej utan att han gissat Christophes
och systerns hemliga känslor. Att Christophe
nu visade en dylik likgiltighet, tycktes honom
onaturligt, och han ansåg att Christophe
saknade allt hjärta.
Christophe flydde in i sitt rum. Han var
nära att kvävas. Så länge flyttningen varade,
höll han sig inne; han beslöt att ej ens se ut
genom fönstret; men han kunde inte hålla sin
föresats; gömd bakom gardinen åsåg han med
spänd uppmärksamhet hur man bortfördeden
älskades tillhörigheter. Då de nu försvunno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
