Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Ångbåten, som frustade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 205
Han skrattade och kom och satte sig på
sängkanten. Hon lade armarna om hans hals
och började berätta sina drömmar. Han
lyssnade förstrött och avbröt henne då och då
med smeksamma ord. Men hon bad honom
vara tyst och återtog sin berättelse med stort
allvar som om det handlat om något oerhört
viktigt.
— Hon satt till bords... Storhertigen
också... Myrrha var en newfoundlandshund
— eller kanske ett knollrigt får, och hon
passade upp dem... Ada själv hade hittat på att
höja sig upp, att gå, dansa, lägga sig raklång
i luften. Det var mycket enkelt... Man
behövde endast göra... så och så... och så
skedde det.
Christophe skrattade åt henne, hon
instämde, ehuru hon var en smula misslynt över
att han gjorde narr åt henne. Hon ryckte på
axlarna:
— Du begriper ingenting.
De frukosterade på hennes säng, de drucko
ur samma kopp, åto med samma sked.
Äntligen steg hon upp. Hon kastade
undan täcket, stack ut sina stora, vita fötter,
sina vackra runda ben och gled ned på
sängmattan. Så satte hon sig och beskådade sina
fötter. Till slut klappade hon i händerna och
befallde honom att gå sin väg, och då han inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
