Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Han tog nu del i...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 215
väsnades, gjorde grimaser, antog en tillgjort
struttande gång, allt för att tilldraga sig
uppmärksamheten. Christophe väntade med fasa
på att hon skulle spela förnäm och högtidlig
— det slog inte heller fel. Så blev hon
plötsligt känslosam. Hon utgöt sina inbillade
känslor utan ringaste självbehärskning.
Christophe var förtvivlad, han hade lust att slå
henne. Vad ban allra minst kunde ursäkta,
var hennes brist på uppriktighet. Han visste
inte ännu att sanning är en lika sällsynt gåva
som intelligens och skönhet och att man inte
har rätt att fordra den av alla. Han avskydde
lögnen och Ada skänkte honom den i rikt mått.
Hon narrades lugnt, oupphörligt, trots de mest
slående motbevis. Hon ägde denna underbara
förmåga att glömma det misshagliga — ja,
även det behagliga — som kännetecknar alla
dem som tanklöst leva för dagen.
Men trots allt älskade de varandra av
hela sitt hjärta, Ada likaväl som Christophe.
Ehuru deras kärlek inte grundade sig på
något intellektuellt samförstånd, var den både
djup och sann, och hade intet att skaffa med
en blott och bar simpel lidelse. Det var en
strålande ungdomskärlek, som trots sin
sensualism gick fri från allt rått och tarvligt, just
emedan den var ung och omedelbar. Deras
okonstlade glöd gjorde den nästan kysk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
