Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Intet kunde vara...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 221
älskad — kanske hyste hon ändå omedvetet
ett svagt hopp; man hoppas ju alltid — men
hon hade ställt upp Christophe som ett slags
avgud, och avguden ramlade nu ned från sin
piedestal. Det var hennes bittraste sorg; i sin
redbarhet och oskuld fann hon den sorgen
grymmare än den smärta lion erfarit av att
bli förbisedd och glömd. Hon var strängt
uppfostrad och trodde med hela sin själ på de
sedliga grundsatser som blivit henne
inpräntade. Allt vad hon nu fick höra om
Christophe ingav henne ej blott förtvivlan utan
vämjelse. Hon hade lidit, då han älskade
Sabine, och hon började redan då förlora
några av sina illusioner. Det tycktes henne
ofattbart och föga hedrande, att hennes hjälte
kunde älska en så obetydlig person, men den
kärleken hade åtminstone varit ren och
Sabine var inte ovärdig. Slutligen kom
döden och helgade allt. Men att Christophe
strax efter skulle gripas av kärlek till en
annan — och vilken annan — det föreföll
henne tarvligt, avskyvärt. Hon tog nu den
dödas parti, hon förlät honom ej, att han
glömt henne. Ack, hon anade inte, att han
tänkte mycket mer på Sabine än hon själv
gjorde. Hon fattade inte att det i ett
lidelsefullt bjärta samtidigt kan finnas plats för två
skilda känslor. Hon trodde, att man inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
