Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Intet kunde vara...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN 1 227
att om Louisa var olycklig, borde ban främst
söka orsaken i sitt eget uppförande, som var
en skam för honom själv och en förargelse
för andra.
Christophe väntade endast på angrepp för
att i sin tur anfalla. Han ropade ilsket att
hans handlingar endast anginge honom själv,
att han struntade i om han misshagade fru
Vogel, att om hon ville beklaga sig, skulle hon
vända sig direkt till honom; hon kunde säga
vad hon ville, det kom på ett ut, men han
förbjöd henne — ja, han förbjöd henne att
tala med modern. Det var belt enkelt fegt
och lumpet att förfölja en sjuk gammal
kvinna.
Fru Vogel utstötte höga skrik. Aldrig
hade någon vågat tilltala henne i en sådan
ton. Hon sade, att hon inte tillät en slyngel
som han att läxa upp henne — till på köpet
i hennes eget hus! — och hon öste ut en massa
ovett över honom.
Vid allt detta buller infunno sig
skyndsamt de övriga — Vogel undantagen, ty han
flydde allt, som kunde skada hans hälsa. —
Gamle Euler, som åberopades av den rasande
Amalia, befallde Christophe på det strängaste
att allt framgent hålla inne med både besök
och anmärkningar. De behövde minsann inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
