Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Intet kunde vara...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
JEAN-CHRISTOPHE
honom för att veta, hur de borde handla. De
uppfyllde sin plikt, nu och alltid.
Christophe förklarade, att han nog skulle
gå och aldrig mer sätta sina fötter hos dem.
Han gick ändå inte, förrän han lättat sitt
hjärta angående denna märkvärdiga plikt,
som blivit hans personliga fiende. Han sade,
att plikten skulle kunna fresta honom att
älska lasten. Sådana människor som Vogels
vore just i stånd att avskräcka från att
följa det goda och rätta, ty de bemödade sig
ju bara om att giva godheten en så trumpen
uppsyn som möjligt. Det var deras fel om
man kände sig dragen till dem, som voro
mindre dygdiga, men desto mer älskvärda.
Man missbrukar ordet plikt, då man
sammanbinder det med varje struntsak, då man vid
den likgiltigaste handling anlägger en stel
oresonlighet som förmörkar och förgiftar
tillvaron. Plikten är utomordentlig, man bör
spara den för en verklig uppoffring och inte
föra dess namn på tungan för att därmed
täcka sitt dåliga lynne eller sin önskan att
förtreta andra. Om man har oturen eller
oförståndet att vara sorgsen eller misslynt, finnes
det intet skäl att tvinga andra att se allting
i svart, och man har ingen rätt att påtruga
sin nästa en livsåskådning, bäst lämpad för
invalider. Glädjen är den förnämsta av alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
