Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Christophe var befriad...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
JEAN-CHRISTOPHE
stophe. Den ofördragsamma dygd, det
trångsinne som tycktes avhända de begåvade all
intelligens och beröva de bästa all godhet
retade och sårade honom och kastade honom
slutligen av ren motsägelseanda in i ett ännu
obundnare liv.
På den tiden, då han drev omkring med
Ada i traktens alla små värdshus, hade ban
gjort bekantskap med några glada gossar,
fattiga artister, vilkas sorglösa ogenerade sätt
behagat honom rätt väl. En bland dem,
Friedemann, musiker och organist, omkring
trettio år gammal, var långt ifrån dum; ban
ägde en viss skicklighet i sitt yrke, men hans
lättja var så obotlig, att han hellre än att
göra minsta ansträngning skulle ha dött av
hunger — om ej av törst. Han tröstade sig
över sin brist på energi genom att förtala alla
dem som göra väsen av sig utan orsak, och
hans en smula tungrodda skämt frestade ofta
till skratt. Djärvare än sina kolleger,
fruktade ban ej att åtminstone medelst
blinkningar och försåtliga antydningar kritisera
innehavarna av höga ämbeten, han var till
och med i stånd att ha personliga åsikter i
fråga om musik och ban vågade, ehuru en
smula lömskt, att hugga på den ryktbarhet
som dagens stora män tillvällat sig.
Kvinnorna funno ej heller nåd inför honom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
