Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Så pass långt hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
j EAN-CHRISTOPHE
känna den närmare. Mannheim tröttade ut
honom med sin beundran för Paris, som ban
besökt flera gånger; några bans släktingar
voro även bosatta där. Han räknade för resten
familjemedlemmar i alla europeiska länder,
och överallt hade de antagit landets
nationalitet och åskådningar. Dessa Abrahams
ättlingar ägde sålunda: en engelsk baronet, en
belgisk senator, en fransk minister, en tysk
Reichstagsmedlem och en påvlig greve; och
ehuru de alla voro sinsemellan eniga och fulla
av vördnad för den gemensamma stamfadern,
voro de dock uppriktigt engelska, belgiska,
franska, tyska och påvliga, ty i sin högfärd
betvivlade de ej att det folk de utvalt var det
främsta och bästa. Mannheim ensam roade
sig, paradoxalt nog, med att föredraga de folk
med vilka han ej hade något att skaffa. Han
talade ofta med hänförelse om Paris, men han
trodde sig berömma parisarna genom att
utmåla dem som utsvävande, tokiga skrävlare
som antingen festade eller gjorde uppror utan
att ens taga sig själva på allvar. Christophe
kände sig föga dragen till »den bysantinska
dekadenta republiken» på andra sidan om
Vogeserna. Han inbillade sig på god tro att
hela Paris liknade en rätt enfaldig gravyr som
han sett i en nyligen utkommen illustrerad
tysk konstbok: i förgrunden syntes Notre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
