Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Så pass långt hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
159Ö.
Daines djävul nedhukad över stadens tak;
under bilden stod följande motto:
»Den eviga otukten, en omättlig vampyr,
på världsstaden ruvar och trår till sitt rov.»
Som god tysk föraktade han de liderliga
gallerna och deras litteratur, varav han blott
kände ett par tarvliga narrspel: Madame
Sans-Gëne, VAiglon samt några varietésånger.
Den dumma fåfänga som en del bevisligen
okunniga människor utvecklade genom att
skyndsamt anteckna sig på biljettkontoret,
eggade Christophe till att överdriva sin
likgiltighet för den vitt beryktade komediantskan.
Han svor att han inte skulle taga ett steg för
att höra henne, och löftet blev honom desto
lättare att hålla som platserna betingade ett
pris som han inte kunde erlägga.
Den franska truppens repertoar innehöll
två eller tre klassiska stycken, men var till
största delen sammansatt av det slags lappri
som är löpande parisisk exportartikel;
ingenting är ju mer internationellt än det
medelmåttiga. Vid första föreställningen gavs
•»la Tosca», som Christophe redan sett, översatt
och utsmyckad med allt det lätta behag en
liten Ehenlandsteater kan förläna åt ett
franskt verk; ban skrattade nu försmädligt då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
