Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Så pass långt hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
j EAN-CHRISTOPHE
lian såg vännerna begiva sig i väg, ocb sade
att ban var bra glad att slippa göra dem
sällskap. Utan att synas lyssna följde ban likväl
nästa dag uppmärksamt med deras hänryckta
beskrivningar, och ban rasade över att han ej
kunde motsäga dem, då han vägrat att se
vad alla talade om.
Gången därpå upptogs en fransk
översättning av Hamlet. Christophe hade aldrig låtit
ett tillfälle att se Shakespeare gå sig ur
händerna. Shakespeare var jämte Beethoven en
outtömlig livskälla. Hamlet hade ban alldeles
särskilt hållit kär under den tid av oro och
tvivel som han nyligen genomlevat. Trots den
fruktan han närde att se sig själv i denna
trollspegel, erfor ban dess starka
dragningskraft och vankade omkring teatern utan att
riktigt vilja erkänna, att ban brann av lust
att taga en plats. Men efter allt vad han sagt
sina vänner envisades han i att inte ändra
mening, och ban skulle fått stanna hemma
även den kvällen, om han inte just då han
sorgset vände hemåt av en ren slump stött
på Mannheim.
Mannheim grep fast i hans arm och
berättade, halvt gäckande, halvt ursinnig, att en
odräglig gammal faster, åtföljd av hela sin
barnskara, ramlat ned hos dem och att de alla
voro tvimgna att taga emot henne. Han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
