Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Så pass långt hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JËAN-CHRISTOPHÈ
— Där liar du, sade Mannheim och
stoppade biljetterna i banden på honom.
— Du är tokig. Och din fars
befallning! ...
Mannheim bara skrattade.
— Han blir alldeles rasande — men jag
skall ordna mina affärer med honom i morgon
bittida, innan han fått veta något.
— Jag kan inte göra vad som vore honom
emot, sade Christophe.
— Du behöver ingenting veta; du vet
ingenting. Det angår dig inte.
Christophe vek upp papperet.
— Vad skall jag göra med en loge på fyra
platser?
— Allt vad du behagar. Sov i ett hörn;
dansa om du vill. Tag med dig några
fruntimmersbekanta. I nödfall kan jag låna dig
ett par stycken.
Christophe räckte Mannheim biljetten:
— Nej, jag kan verkligen inte. Tag den
tillbaka.
— Aldrig i livet, sade Mannheim och gick
baklänges. Jag kan inte tvinga dig att gå dit
om du tycker att det är tråkigt; men jag tar
den inte tillbaka. Kasta den på elden om du
vill eller lämna den till Grünebaums, du
ståndaktige man! Det rör mig inte längre. Godnatt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
