Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Nästa dag höll samma...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
201Ö.
honom på Hainle tf öreställningen. Hon såg
även Christophe och kände igen honom. De
blevo lika gripna bägge två. Stumt hälsade
de på varandra och förblevo orörliga utan att
vidare se på varandra. I ett enda ögonkast
hade han likväl märkt att hon bar en liten
reshatt och hade stående bredvid sig en
gammal nött kappsäck. Det föll honom dock inte
in att hon lämnade landet; han tänkte att hon
bara reste bort på ett par dagar. Han visste
inte om ban skulle tilltala henne, han tvekade,
han samlade i sitt huvud de ord han ville säga,
och han skulle just släppa ned fönstret då
visselpipan ljöd. Han uppgav försöket. Några
minuter förflöto innan tåget satte sig i gång.
Nu sågo de varandra in i ögonen. Ensamma
i var sin kupé med ansiktet tryckt mot
glasrutan — tvärsigenom natten som omgav dem
— möttes deras blickar. Två fönster skilde
dem åt. Om de sträckt ut armarna skulle
deras händer mötts. Så nära — så fjärran.
Vagnarna skramlade tungt. Hon såg på
honom fortfarande, blygheten hade försvunnit
nu då de skulle skiljas åt. De voro så
upptagna av varandras åsyn att de glömde att
hälsa en sista gång. Hon avlägsnade sig, ban
såg henne långsamt svinna bort. Tåget som
förde henne med sig uppslukades av mörkret.
Som två vandrande världar hade de ett ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
