Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Medan han ännu var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
211Ö.
Fausts andra avdelning. Men teatrarna voro
föga hågade för ett experiment som ställde sig
dyrbart och föreföll något besynnerligt. Man
tillerkände visserligen Christophe en viss
kunskap då det gällde musik, men att han tillät
sig ha idéer om poesi och teater ansågs enbart
löjligt. Man tog honom inte på allvar.
Musikens och poesiens världar voro två
främmande och i smyg fientligt stämda stater. För
att tränga in i poesiens rike måste Christophe
acceptera en diktares medverkan, och han fick
inte en gång själv välja sin diktare. Han
skulle ej ens vågat det, ty ban misstrodde sin
smak. Man hade övertygat honom om att han
inte förstod sig på poesi, och säkert är att
ban inte förstod sig på det slags poesi som
man beundrade runt omkring honom. Med
sin vanliga grundlighet hade ban gjort
verkliga ansträngningar för att söka uppfatta det
sköna i ett eller annat skaldestycke, men han
hade alltid misslyckats och slutat med att
blygas över sig själv; nej, han var bestämt inte
poetiskt anlagd! Sanningen att säga älskade
han lidelsefullt några svunna tiders diktare;
men kanske älskade han dem inte på det rätta
sättet. Hade han inte en gång uttalat den
galna idén att endast de äro verkligt stora
diktare som förbliva stora, även om man
överför deras tankar på prosa eller på ett främ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
