Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Han led av kritiken...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
227Ö.
glittrande glad. Under promenaden hade han
fått tag i ett härligt musikmotiv och han
kände hur det rörde sig inom honom som
fisken i vattnet. Han ville inte gå till slottet
förrän han ätit, ty han var hungrig som en
varg. Sedan vakade Louisa över hans klädsel,
han begynte nämligen bråka igen och påstod
att ingenting fanns att anmärka varken på
hans utslitna kläder eller dammiga skor. Det
hindrade honom likväl ej ifrån att byta dräkt
och blanka skorna, medan han visslade som
en trast och härmade alla orkesterns
instrumenter. Då han slutat synade modern honom
noggrant och knöt om hans halsduk. För
ovanlighetens skull var han mycket tålig, ty
han var mycket nöjd med sig själv, vilket inte
hände ofta. Till slut gick han åstad och
yttrade till avsked att han skulle rymma med
prinsessan Adelaide — storhertigens dotter —
som var ganska vacker och gift med en liten
tysk prins. Hon tillbringade just nu en tid
hos sin fader. Hon hade visat Christophe
vänlighet då han var barn, och han bibehöll
en viss svaghet för henne. Louisa sade att
ban var kär i henne och han låtsades för ro
skull vara det.
Han skyndade sig inte alls utan drev
omkring framför butikerna och stannade för att
klappa en stor hund som låg makligt utsträckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
