Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Schulz vände samma väg...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
356
Jèan-chrisTophë
på fältet i skuggan av ett träd. Han kände
ju inte Christophe oeh kunde inte veta om det
var han. För resten vände mannen honom
ryggen och huvudet doldes till hälften av
gräset. Schulz drev omkring på vägen,
närmade sig fältet; hans hjärta bultade hårt.
— Det är han... Nej, det är inte
ban...
Han vågade inte ropa. Så fick han ett
infall. Han stämde upp de första orden ur
Christoph es Lied.
— Auf! Auf!
Christophe hoppade till som en fisk i
vattnet, sjöng fortsättningen med högan röst
och vände sig muntert om. Han var röd i
ansiktet och hade grässtrån i håret. De
ropade varandras namn och sprungo emot
varandra. Schulz kiev över diket, Christophe
gjorde ett skutt över staketet. De tryckte
varmt varandras händer och fortsatte hem,
medan de högljutt skrattade och pratade.
Christophe, som varit fast besluten att resa
utan att förnya sitt besök, fick en
ögonblicklig förnimmelse av denna själs troskyldiga
godhet och fattade strax tillgivenhet för
honom. Innan de hunnit fram hade de redan
anförtrott varandra en massa saker.
Hemma funno de Kunz, som lugnt
inväntade dem. Kaffet serverades, men Christophe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
