Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Schulz vände samma väg...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
371
tunna, armarna stodo ut ifrån kroppen,
händer och fötter voro kolossala: en jättestor
kroppshydda, vanställd av för rikligt med mat
och dryck — en sådan där tobaksburk med
människoansikte, som man ibland ser rulla
omkring, särskilt i Bayerns städer, vilka
tyckas ha tagit patent på en viss människoras
genom att underkasta dem samma
gödningskur som användes på gäss och höns. Av
glädje och värme sken ban som en smörklimp.
Han stödde händerna på sina eller grannarnas
knän, talade utan uppehåll och slungade ut
konsonanterna i rymden med en kastmaskins
styrka. Stundtals skakades ban av häftiga
skrattanfall, ban slängde huvudet tillbaka,
snarkade, tjöt och kiknade. Hans munterhet
smittade Schulz och Kunz, och då utbrottet var
över torkade de sig i ögonen och tittade på
Christophe. De tycktes vilja fråga:
— Nå!... Vad säger ni om honom?
Christophe sade ingenting, han tänkte
med fasa:
— Och det vidundret sjunger min
musik!...
De gingo hem till Schulz. Christophe
hoppades undgå Pottpetschmidts sång och gav
honom ej den ringaste uppmuntran, ehuru
Pottpetschmidt formligen brann av begär att
låta höra sig. Schulz och Kunz önskade ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
