Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Schulz vände samma väg...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
372
JEAN-CHRISTOPHE
ting högre än att få förevisa vännens talang.
Christophe måste foga sig i det oundvikliga
och satte sig rätt ovilligt till pianot; han
tänkte:
— Min gubbe! Du vet inte vad du
utsätter dig för. Akta dig bara!
Han sade sig att han nog bleve tvungen
att göra Schulz ledsen, och det pinade honom,
men han var fast besluten att hellre bedröva
Schulz än att tillåta denne Sir John Falstaff
att fördärva hans musik. — Men det var
onödiga bekymmer. — Den tjocke sjöng med en
beundransvärd stämma. Eedan vid de första
takterna spratt Christophe till av häpnad.
Schulz, som inte lämnade honom ur sikte,
darrade; han trodde att Christophe var missnöjd;
han lugnade sig först då ban såg Christophes
ansikte klarna. Själv lystes han upp av
glädjens återsken, och då stycket var slut och
Christophe utropade att han aldrig hört någon
sjunga hans Lieder så väl, kände Schulz en
lycka som översteg Christophes nöje och
Pott-petschmidts triumf, ty de två andra njöto
blott sin egen glädje men Schulz förenade
inom sig bådas. Konserten fortsatte.
Christophe kunde ej begripa att en så tarvlig och
simpel varelse var i stånd att återgiva hans
egen tanke. Visserligen funnos ej alla
skiftningar, men flykten, lidelsen voro där; allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
