Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Schulz vände samma väg...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
JEAN-CHRISTOPHE
ljuda voro hela livet igenom tvungna att nöja
sig med eländiga speldosor ... Han hade desto
större orsak att tänka så, som han aldrig själv
kunnat sjunga rent. Hans stämma var falsk
och han lyssnade till den med avsky.
Emellertid begynte Pottpetschmidt,
berusad av sin framgång, att inlägga mer
»uttryck» i Christophes Lieder; det vill säga ban
förvanskade dem medelst sina egna små
effekter. Christophe ansåg sig ej vinna på bytet
och han mulnade alltmer. Schulz märkte det
snart. Hans kritiklöshet oeh hans beundran
för sina vänner hindrade honom från att
bedöma Pottpetsclimidts dåliga smak, men hans
tillgivenhet för Christophe lät honom ana den
unge mannens flyktigaste tanke. Han levde
i Christophe och led av Pottpetschmidts oäkta
patos; ban sökte hejda honom, men det var
minsann inte lätt. Schulz hade all världens
möda att stävja hans iver, då han efter
Christophes stycken ville gripa sig an med några
tarvliga utgjutelser, vid vilkas blotta namn
Christophe reste borsten som ett piggsvin.
Lyckligtvis kom kvällsvarden och tystade
munnen på Pottpetschmidt. Ett nytt fält för
hans mannamod öppnade sig där, och han
hade inga medtävlare, ty Christophe kände
sig trött efter middagens stordåd och sökte ej
ens bekämpa honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
