Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Denna sköna dag hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
391
ingen sinnesrörelse. Han satte sig bredvid
henne, låtsades inte med ett ord om
olyckshändelsen, ntan började prata som vanligt.
Han yttrade inte ett beklagande ord, ban
tycktes inte ens märka att hon var blind. Han
undvek bara att tala om det som hon inte
kunde se; han talade om det som hon kunde
höra eller observera, så enkelt och naturligt
som om han själv befunnit sig i hennes
belägenhet. I början lyssnade hon inte utan
fortsatte att gråta. Nästa dag lyssnade hon
redan litet bättre och svarade till och med
några ord.
— Och, fortsatte modern, jag vet inte ens
vad ban hittade på att säga, ty det var mitt i
höbärgningen och jag hade inte någon tid att
syssla med henne. Men om kvällen, då vi
återkommo från fälten, funno vi henne
alldeles lugn. Från den stunden blev hon bättre
och bättre. Hon tycktes glömma sin sorg.
Ibland kom den visserligen åter; hon grät i
smyg eller försökte klaga för Gottfried, men
ban låtsades inte höra; ban fortsatte stillsamt,
nästan glatt att tala om saker som lugnade
eller roade henne. Han övertalade henne att
gå ut ur huset, som hon inte velat lämna
alltsedan olyckshändelsen. Han lät henne först
taga några steg i trädgården och senare göra
långa vandringar utåt åkrar och ängar. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
