Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Denna sköna dag hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
JEAN-CHRISTOPHE
över den fuktiga ljumma jorden. Deras
sammanflätade fingrar sjönko ned i myllan. Han
kysste Modesta och hon kysste honom.
Så stego de upp. Hon gav honom några
friska violer hon plockat och behöll själv de
vissna. De borstade av sig dammet och
lämnade kyrkogården utan att växla ett ord.
Svalorna drillade, vita fjärilar dansade kring
deras huvuden. De satte sig på en äng en
liten bit från varandra. Röken steg ur byns
skorstenar rakt upp i en himmel som ovädret
tvättat ren och klar. Kanalens stilla vatten
skimrade mellan popplarna. Ett blått
ljustöcken insvepte som i ett lätt flor fälten och
skogen.
Efter en stunds tystnad började Modesta
tala. Sakta talade hon om alltings skönhet
precis som om hon skådat den. Med
halvöppna läppar insöp hon luften och lyssnade
till alla ljud. Christophe visste även vad
denna dämpade musik var värd. Han uttalade
de ord hon tänkte, men inte kunde uttrycka.
Han nämnde vissa lätta skri, vissa nästan
omärkliga dallringar som ban hörde i gräset
eller uppe i rymden. Hon sade:
— Jaså, ni ser det också!
Han svarade att Gottfried lärt honom
urskilja det.
— Er också, sade hon litet förtrytsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
