Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Denna sköna dag hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
399
Han hade lust att säga:
— Var inte avundsjuk!
Men då han såg solljuset, som omsvepte
dem med sitt gyllene leende, och så betraktade
hennes döda ögon, greps han av medlidande.
— Det är således Gottfried som lärt er
det? frågade han.
Hon svarade ja och tillade, att hon njöt
mycket mer av allt detta nu än förut... (Hon
sade ej före vad, och hon undvek att nämna
orden ögon eller blind.)
De tego en stund. Christophe såg
medlidsamt på henne. Hon kände det. Han skulle
velat säga hur mycket han beklagade henne,
han skulle önskat att hon beklagat sig, att
hon förtrott sig till honom. Han sade rörd:
— Ni har varit bra olycklig.
Hon blev stum och stel. Hon slet av
några grässtrån och tuggade dem tyst.
Svalornas drillar höjde sig i rymden. — Efter ett
par minuter började Christophe berätta, att
även han varit mycket olycklig och att
Gottfried hjälpt honom. Han talade om alla sina
sorger och prövningar, som om han tänkt
högt eller talat med en syster. Den blindas
ansikte ljusnade och hon lyssnade
uppmärksamt. Christophe märkte att hon ville säga
något, hon gjorde en rörelse, sträckte till
hälften ut handen. Han närmade sig — men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
