Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han beslöt att resa...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
JEAN-CHRISTOPHE
djupt. Hans själviska smärta uppfyllde
honom till den grad att tanken på hennes
smärta bleknade. Han sade allt vad han hade
på hjärtat, och för att ej bliva störd undvek
han att se på modern. Han bestämde till och
med dagen för sin avresa, så att han inte skulle
behöva utstå en ny diskussion (han visste ju
ej om ban en annan gång skulle ha samma
mod). — Louisa ropade:
— Nej, nej! Tyst!
Han förhärdade sig själv och fortsatte
obevekligt. Då han slutat — hon snyftade —
tog han hennes händer i sina och sökte få
henne att fatta, att det var nödvändigt för
hans konst, ja, för hela hans liv, att han reste
bort på en tid. Hon vägrade att höra på och
upprepade:
— Nej, nej!... Jag vill inte ...
Efter att förgäves ha resonerat med henne,
lämnade han henne allena i hopp om att natten
skulle bringa henne på andra tankar. Men då
de följande dag sutto till bords begynte han
åter tala om sin plan. Hon lät brödbiten, som
hon just förde till munnen, falla, och sade
förebrående:
— Du vill då alldeles pina ihjäl mig.
Han blev rörd, men sade:
— Kära mamma! Det måste ske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
