Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han beslöt att resa...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
417
— Nej, nej! Det får inte ske. Du vill
bara göra mig ledsen; det är en galenskap.
De sökte övertyga varandra, men
ingendera hörde på. Han insåg att det inte tjänade
till något att diskutera. Det ledde blott till
ömsesidiga lidanden. Han begynte nu med
förberedelserna till resan.
Då Louisa märkte att hennes böner inte
hjälpte, föll hon i ett tillstånd av dyster
sorgsenhet. Hon tillbringade dagarna instängd i
sitt rum, hon tände ej ens lampan då mörkret
inbröt; hon talade inte, hon åt inte. Om natten
hörde han henne gråta och klaga. Det blev
honom en verklig tortyr; han var färdig att
skrika av smärta, där han låg i sin bädd utan
att få en blund i ögonen, ett rov för
samvetskvalen. Han höll så innerligt av henne.
Varför måste han plåga henne? ... Ack, hon skulle
ej bliva varken den enda eller den sista! Han
insåg det klart... Varför hade ödet hos honom
nedlagt en oemotståndlig kallelse, som lät dem
han älskade lida.
— Ack, tänkte han, om jag blott vore fri,
om inte en grym makt tvingade mig att
antingen uppfylla en mig ålagd mission eller ock
att dö i leda och avsmak för mitt eget väsen,
hur lyckliga skulle jag ej då göra dem jag
älskar. Låt mig först leva, handla, kämpa,
lida, sedan skall jag återvända ömmare än
27. — Jean-Christophe. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
