Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han beslöt att resa...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
JEAN-CHRISTOPHE
någonsin. Ack, om jag blott förmådde nöja
mig med kärleken.
Han skulle aldrig ha härdat ut med denna
sorgsna själs förebråelser, om förebråelserna
blott ägt makt att vara stumma. Men Louisa
var svag och en smula pratsjuk, hon kunde
inte behålla sorgen inom sig. Hon talade om
den för grannarna samt för sina båda äldre
söner. Dessa blevo förtjusta åt ett så
ypperligt tillfälle att kritisera Christophe. Rudolf,
som alltid varit avundsjuk på sin yngre bror,
ehuru ban just nu hade föga skäl därtill —
Rudolf som ej tålde att Christophe berömdes
och som i smyg fruktade hans kommande
framgångar, kände sig alltför belåten att
kunna krossa Christophe med sin inbillade
överlägsenhet. Han hade aldrig brytt sig
vidare om modern, ehuru han väl kände till
hennes torftiga förhållanden och lätt kunnat
avhjälpa dem. Han hade överlämnat alla
omsorger åt Christophe. Men då han fick reda
på Christophes planer upptäckte han inom sig
skatter av ömhet. Han upprördes djupt av
Christophes önskan att lämna modern och
kallade hans frihetsanspråk vidunderligt
själviska. Han hade panna att läxa upp
Christophe, som om denne varit ett vanartigt barn.
Han erinrade honom strängt om hans plikter
mot modern och om de uppoffringar hon gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
