Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han beslöt att resa...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
41Ö
för lionom. Christophe var nära att spricka
av ilska. Han sparkade ut Rudolf och kallade
honom skurk och hycklare. Eudolf hämnades
genom att reta upp Louisa; hon började nästan
tro att Christophe handlade som en dålig son.
Hon hörde jämt upprepas att han inte hade
rätt att resa, och hon begärde inte bättre än
att låta övertyga sig. I stället för att använda
sitt bästa vapen: tårarna, anföll hon
Christophe med bittra, orättvisa beskyllningar,
som uppretade honom; de sade varandra de
mest sårande saker och resultatet blev endast
att Christophe, som hittills tvekat, nu
påskyndade sina förberedelser. Han visste att
grannarna beklagade modern och att man i bela
kvarteret framställde henne som ett offer och
honom som en bödel. Han bet ihop tänderna
och släppte inte taget.
Dagarna förflöto. Christophe och Louisa
talade knappt till varandra. I stället för att
till sista droppen njuta av de korta dagar som
stodo dem åter förspillde de den dyrbara tiden
i ett ofruktsamt, surmulet missnöje, som
tyvärr ofta är i stånd att tillintetgöra den
varmaste kärlek. De sågo varandra endast
vid måltiderna, då de sutto mitt emot
varandra tysta, med bortvända ögon; de tvingade
sig att svälja några munsbitar, inte emedan
de voro hungriga utan bara för att de skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
