Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han beslöt att resa...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
JEAN-CHRISTOPHE
ha något att syssla med. Christophe lyckades
någon gång mödosamt frampressa ett par ord,
men Louisa svarade inte, och då hon i sin tur
talade teg han. Detta tillstånd var
outhärdligt, och ju längre det varade, ju svårare blev
det att komma ur det. Skulle de kanske skiljas
sålunda? Louisa fattade äntligen att hon varit
opraktisk och gått dumt till väga, men hennes
lidande var så stort, att hon ej kunde
utfundera något medel för att återvinna sonens
hjärta och förhindra denna resa, som hon ej
ville acceptera. Christophe betraktade i smyg
moderns bleka, uppsvällda ansikte;
samvetskvalen tärde honom, men ban uppgav inte sitt
beslut, ty han visste att bela hans liv berodde
därpå, och han önskade fegt att redan vara
borta, att fly undan sitt samvete.
Avresan var bestämd till nästföljande
dag... De stego sorgsna upp från
kvällsvarden, utan att ha yttrat ett ord. Christophe
drog sig tillbaka till sitt rum och satte sig
maktlös vid bordet med huvudet i händerna;
tankarna malde och gnagde. Plötsligt hörde
han ett buller, en stol stöttes omkull i det
närgränsande rummet. Dörren öppnades och
modern trädde in i blotta linnet med nakna
fötter; hon kastade sig gråtande om hans hals,
hon var feberhet och jämrade i avbrutna
meningar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
