Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han beslöt att resa...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
421
— Res inte! Res inte! Jag ber dig, min
älskling, res inte! Jag kommer att dö om du
reser. Jag kan inte bära det!...
Förskräckt ocb upprörd sade ban:
— Kära mamma, lugna dig, lugna dig.
Men bon fortfor:
— Jag står inte ut. Jag bar ju ingen
annan. Om du reser, vad blir det väl då av
mig? Jag kommer att dö ifall du reser...
Jag vill inte dö ensam... vänta åtminstone
tills jag dött!...
Hennes ord skuro bonom i bjärtat. Han
visste inte bur ban skulle trösta benne. Vilka
skäl kunde väl hejda denna ström av kärlek
och sorg. Han tog henne på sitt knä och
sökte lugna henne med vänliga ord och kyssar.
Den gamla tystnade så småningom och grät
sakta. Då hon lugnat sig litet sade han:
— Gå och lägg dig. Du förkyler dig.
Hon upprepade:
— Res inte!
Han svarade med låg röst:
— Jag reser inte.
Hon spratt till, grep hans hand och sade:
— Är det sant?... År det riktigt sant?
Han vände sig nedstämd bort.
— I morgon, sade han, i morgon skall jag
säga dig allt. Låt mig nu vara i fred.
Hon reste sig fogligt och lämnade rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
