Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Oreda mitt i ordningen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKNADSTORGET
II
den parisiska ironi som alltid ser det löjliga
i ett alltför naivt och obehärskat lidande.
Han kom till ett stort torg med en
springbrunn. Han doppade händerna i vattnet och
tvättade av ansiktet. En liten
tidningsförsäljare tittade på honom småskrattande fast
utan ringaste elakhet; han plockade till och
med upp Christophes hatt som ramlat av. Det
iskalla vattnet uppfriskade Christophe; han
vände tillbaka och undvek att se både till
höger och vänster. Hungern var bortglömd,
det skulle varit honom omöjligt att tilltala
vem det vara månde. Den minsta sak skulle
ånyo kunnat släppa lös tårefloden. Han var
utmattad. Han gick vilse, irrade omkring på
en slump och befann sig framför sitt hotell
just då han trodde att han gått alldeles fel
— han hade ju glömt namnet på gatan där
lian bodde.
Han kiev in i sitt avskyvärda rum. Magen
var tom, ögonen brände, hjärta och leder
kändes sönderbrutna. Han sjönk ned på en stol i
ett hörn av rummet. Två timmar i sträck satt
han kvar ur stånd att röra sig. Slutligen
ryckte han upp sig och gick till sängs. Han
föll i en feberaktig dvala: varje minut spratt
han upp med en förnimmelse av att han sovit
flera timmar. Eummet var kvavt och det
hettade i honom från huvud till fötter. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
