Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Han vandrade gatan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKNADSTORGET
II
lionom ingalunda från att lyckas. De som
påstå att i Paris det löjeväckande dödar känna
föga till Paris. Långtifrån att dö leva många
därav. I Paris leder det löjliga till allt
möjligt både till ära och erotiska erövringar.
Kohn hade kommit till den punkten att ban
inte längre hann läsa alla de
kärleksförklaringar som hans tungrodda
frankfurtergalan-teri inbringade honom.
Han hade en utpräglat tysk brytning och
talade med sträva näsljud.
— Vilken överraskning! ropade han glatt
och kramade Christophes hand mellan sina
bulliga, kortfingrade händer som tycktes
hopträngda inom ett för snävt tilltaget skinn.
Han kunde ej besluta sig för att släppa
Christophe. Det såg ut som om ban återfunnit
sin bäste vän. Christophe frågade sig häpen
om Kohn gjorde narr av honom, men det
gjorde han visst inte — åtminstone inte mer
än vanligt. Kohn närde inte det minsta agg,
därtill var han för begåvad. Han hade för
länge sedan glömt Christophes hugg och slag,
och även om ban erinrat sig dem skulle han
inte brytt sig vidare om dem. Han var
förtjust över att få visa sig för en gammal
kamrat i sitt nya ämbetes ståt och glans, utrustad
med sina elegantaste pariserfasoner. Han
narrades ej då han talade om sin överraskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
