Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Han vandrade gatan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
JEAN-CHRISTOPHE
Christopkes besök var det sista han väntat,
och om ban än var så pass klok att ban anade
att det gällde ett praktiskt mål, var han ej
desto mindre beredd att väl mottaga honom,
av det enkla skälet att besöket blev en
hyllningsgärd åt b ans egen makt.
— Och ni kommer direkt från hemmet?
Hur står det till med mamma? frågade han
med en förtrolighet som annars skulle stött
Christophe, men nu i denna främmande stad
verkade den bara välgörande.
— Hur hänger det ihop, frågade
Christophe en smula misstänksamt, att jag just nu
fick till svar att det inte fanns någon herr
Kohn här?
— Herr Kohn finnes inte, svarade Kohn
skrattande. Jag heter inte längre Kohn, jag
heter Hamilton ...
Han hejdade sig plötsligt.
— Förlåt! Ett ögonblick bara, sade han.
Han gick emot en dam som svävade förbi,
skakade artigt hennes hand och bredde ut
munnen till ett sött småleende. Han kom
tillbaka och berättade att hon var en
författarinna, ryktbar för romaner bräddade med
glödande vällust. Denna moderna Sappho
hade en violett rosett fästad vid
klänningslivet. Formerna voro yppiga, och hon hade
rödblont hår som föll ned över ett pudrat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
