Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Han vandrade gatan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
JEAN-CHRISTOPHE
honom: slagsmålet med soldaterna,
efterspaningarna, flykten från landet.
Kohn gapskrattade.
— Bravo! ropade han, bravo! Vilken
utmärkt historia!
Han skakade varmt Christophes hand.
Han var stormförtjust då någon räckte lång
näsa åt myndigheterna, och detta roade honom
särskilt, emedan han kände berättelsens alla
personer. Strax upptäckte han sakens komiska
sida.
— Hör på, fortsatte han, klockan är över
tolv. Vill ni göra mig nöjet att äta lunch
med mig?
Christophe tackade; han tänkte:
Det är ju en riktigt hygglig karl! Jag
hade alldeles misstagit mig.
De gingo ut tillsammans. Under vägen
vågade Christophe sig fram med sin begäran.
— Ni förstår nog min ställning. Jag har
kommit hit för att söka arbete —
musiklektioner — tills jag hunnit bli mer känd.
Skulle ni vilja rekommendera mig?
— Visst vill jag det, sade Kohn. Jag
känner hela världen här. Jag står till er tjänst.
Han var lycklig att få pråla med sitt stora
inflytande.
Christophe visste inte hur varmt han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
