Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Christophe frågade sig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKNADSTORGET
155
— I)et kan kända ... Det är inte omöjligt
... Jag vet inte... Jag tvår mina händer...
Om en struntpjäs spelades, sade de inte:
— Det är bara skräp!
De sade:
— Herr Sganarello, var så god och
uttryck er annorlunda. Vår filosofi befaller oss
att nämna allting med tveksamhet. Därför
får ni inte säga: »detta är skräp»! utan: »det
tyckes mig... det synes mig att det är skräp
... men säker kan man inte vara ... Kanske
är det ett mästerverk ... Vem vet!...»
Någon fara fanns ej längre att man skulle
anklaga dem för att tyrannisera konsten.
Schiller hade en gång läxat upp kritiken och
påmint den dåvarande pressens småtyranner
om vad han rätt och slätt kallade:
Tjänarnas plikt:
Främst av allt må huset vara i ordning
när Drottningen nalkas. Giv akt! Sopa
rummen! Se där, mina herrar, varför ni finnas
till!
Men så snart Hon visar sig, fort på dörren
med er, lakejer! Må tjänarinnan ej trona i
sin härskarinnas stol.
Man måste göra de moderna
recensenterna rättvisa. De satte sig inte i
härskarinnans fåtölj. Man fordrade att de skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
