Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Christophe frågade sig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
156
JEAN-CHRISTOPHE
vara betjänter, och de voro det även — ehuru
dåliga betjänter. De städade alls inte.
Rummet förvandlades till ett smutsigt kyffe.
Hellre än att återställa ordning och renlighet
lade de armarna i kors och överlämnade
arbetet åt härskaren, dagens gudom — den
allmänna rösträtten.
I själva verket avtecknade sig sedan
någon tid tillbaka en reaktionär rörelse i
medelklassens åskådning. Några hyggliga
människor hade dragit i fält — mycket svagt
ännu — för att söka genomföra en allmän
renhållning. Men Christophe märkte det ej
i den omgivning där han vistades. För resten
hörde man ej på dem eller ock gjorde man
narr av dem. Då med långa mellanrum en
hederlig man upphöjde sin stämma mot det
osunda i konsten, svarade författarna spotskt
att de hade rätten på sin sida, eftersom
allmänheten var nöjd. Mer behövdes ej för att
tillstoppa munnen på alla motståndare och
gensägare. Allmänheten hade talat: det var
konstens upphöjdaste lag! Ingen tänkte att
allmänhetens vittnesbörd kunde vara jävigt,
då det gällde just dem som fördärvat dess
smak. Ingen tänkte att konstnären borde
befalla publiken och inte tvärtom. Mångtalets
— åskådarnas antal och kassans siffror
behärskade den konstnärliga tanken hos denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
