Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Nu då hans vilja slaknat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
JEAN-CHRISTOPHE
Nu då hans vilja slaknat kände han ett
stort behov att närma sig andra människor.
Och ehuru ban ännu var ganska svag, gick
han tidigt ut om morgnarna, då folket på de
myllrande gatorna strömmade ned till det
fjärran arbetet, eller ock om kvällarna, då de
alla kommo tillbaka. Han ville dyka ned i
den mänskliga medkänslans uppfriskande
bad. Visserligen talade ban inte till någon,
han försökte det inte ens. Han önskade bara
se dem gå förbi, ana något av deras väsen,
älska dem. Han betraktade med deltagande
arbetarna som skyndade fram och på förhand
tycktes bära dagens tunga och hetta — dessa
unga män och dessa unga flickor med urblekt
hy, skärpta drag och ungdomliga leenden —
rörliga, nästan genomskinliga anleten, under
vilkas yta en ström av begär, bekymmer och
skiftande ironi gled förbi. Det var storstadens
kvicka, nästan sjukligt intelligenta invånare.
Alla gingo fort, männen läste en tidning,
kvinnorna knaprade på ett litet bröd. Christophe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
