Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Nu då hans vilja slaknat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
335
skulle gärna givit en månad av sitt liv för
att låta det lilla rufsiga ljushuvudet med
sömndruckna ögon, som likt en stenget
skuttade förbi, få sova en timme till. Ack, vad
hon skulle blivit glad om man erbjudit henne
det! Han skulle velat väcka upp alla de rika,
lättjefulla kvinnor, som vid denna tid
slumrade i sina väl tillslutna rum och uttråkade
njöto sin komfort. I deras ställe skulle ban
velat sträcka ut i de mjuka sängarna alla
dessa små heta, trötta kroppar, alla dessa små
nyfikna själar, som visserligen inte voro
vidare djupa, men vakna och fulla av
livslust. Han kände sig riktigt mild stämd emot
dem, och ban log mot deras livliga, kanske
redan skövlade anleten; där fanns både
spjuveraktighet och en viss oskuld, ett djärvt
och ändå naivt njutningsbegär och längst
inne en duktig, arbetsam liten själ. Han blev
inte ens ond, då de ibland knuffade varandra
med armbågarna och pekade på den långe
gossen med de brinnande ögonen.
Han drev också omkring längs kajerna
och drömde. Det var hans favoritpromenad.
Den svalkade något hans längtan efter den
stora floden som med sitt sorl vaggat hans
barndom. Ack, det var visserligen inte Väter
Rhein. Han saknade dess mäktiga kraft, den
fjärran horisonten, de vidsträckta fälten, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
