Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första intrycket...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
JEAN-CHRISTOPHE
Poyet med några betydelselösa ord och hon
hade inte mod att begynna på nytt.
Efter middagen tvang hon dottern att
spela ett pianostycke, som skulle visa dennas
talang. Antoinette var förlägen och missnöjd
och spelade mycket illa. Poyets väntade
ut-ledsna på att det skulle taga slut. Fru Poyet
tittade på sin egen dotter och knep ironiskt
ihop munnen, och då musiken varade alltför
länge begynte hon ånyo prata hit och dit med
fru Jeannin. Antoinette, som alldeles förlorat
fotfäste, märkte med fasa, att hon i stället för
att fortsätta stycket hade börjat om igen och
att det sålunda kunde gå på evinnerligt. Hon
klippte plötsligt av och slutade med ett par
ackorder som voro en smula tvivelaktiga och
ett tredje som var falskt. Herr Poyet sade:
— Bravo!
och så bad han om kaffet.
Fru Poyet berättade att hennes dotter tog
lektioner för Pugno, och den unga dam som
tog lektioner för Pugno sade nedlåtande:
— Mycket nätt, min lilla vän.
Hon frågade sedan var Antoinette hade
studerat.
Samtalet tynade. De hade i detalj
uttömt intresset för alla småsaker i salongen och
för fru och fröken Poyets klänningar. Fru
Jeannin upprepade inom sig själv:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
