Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingenting var i den...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
j EAN-CHRISTOPHE
niskor med smutsiga skor klevo uppför
trapporna; hon beklagade sig gällt. Hyresvärden
blev orolig över dessa förmenta anarkistiska
möten och gjorde anmärkningar. Watelet
funderade på att flytta, men han hade svårt
att besluta sig, han hade sina små vanor. Han
var mild och segt envis och lät folk prata.
Christophe vann så småningom hans
förtroende genom den välvilja han bevisade
barnen. Det blev ett gemensamt band.
Christophe kunde inte råka den lilla flickan utan
att hans hjärta krympte samman; till följd
av en av de hemlighetsfulla likheter som
instinkten omedvetet ser, erinrade hon honom
om Sabines lilla flicka, utan att ban kunde
medvetet förklara anledningen därtill. Sabine,
hans första, nu så avlägsna kärlek, den
flyktiga skugga, vars tysta behag aldrig utplånats
ur hans själ! Därför intresserade han sig för
den lilla bleknosen, som aldrig hoppade eller
sprang; hennes röst hördes knappast, hon hade
ingen lekkamrat, hon var alltid tyst och ensam
och lekte med en docka eller en träbit. Ofta
rörde hon sakta läpparna som om lion
berättat sig själv en saga. Hon var vänlig, men
en smula passiv. Det fanns inom henne
någonting främmande och osäkert, men hennes
fosterfader märkte det ej. Ack, detta
främmande och oförklarliga existerar ju ofta hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
