Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det var Olivier som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
15
— Och vinerna sen! Jag har druckit av
alla sorter och färger!
Olivier avbröt honom för att fråga vilka
gästerna voro.
— Gästerna? ... Det vet jag inte. Jo,
Gamache, godmodig och äkta som guld,
Clodo-mir, artikelns författare, en vådligt trevlig
pojke, tre eller fyra journalister, alla muntra
och älskvärda.
Olivier såg inte övertygad ut. Christophe
häpnade över hans brist på hänförelse.
— Har du inte läst artikeln?
— Ja... det vill säga, jag kastade ett öga
på den. Jag hade inte tid.
— Nå, läs den nu.
Christophe började läsa. Vid de första
raderna brast han i gapskratt.
— Vilken dumbom, sade han.
Han vred sig i skratt.
— Ack, fortsatte han, sådana där
skribenter är varandra alla lika.
Men allt eftersom han läste ilsknade han
till. Det var alltför galet. Man gjorde honom
ju löjlig. Att man ville omskapa honom till
»en republikansk musiker», det var ju alldeles
meningslöst; den smörjan kunde i alla fall få
passera, men att man uppställde hans
republikanska konst mot sakristi konsten hos de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
