Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Just under dessa dagar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
57
hon strax uttråkad, misslynt och besviken.
Hon förlorade all lust att behaga. Hon hörde
inte på Christophe, svarade tankspritt och till
Christophes förödmjukelse kvävde hon ibland
en nervös gäspning. Hon var nära däran att
gråta. Plötsligt lämnade hon rummet och
visade sig inte mer.
Christophe återvände helt snopen hem.
Under vägen ansträngde han sig att förklara
detta hastiga omslag. En liten sanningsstråle
började lysa. Hemma fann han Olivier som
väntade på honom; denne frågade med spelat
likgiltig min hur kvällen varit. Christophe
berättade sin motgång. Allt eftersom han
talade, klarnade Oliviers ansikte.
— Och din trötthet? sade Christophe.
Varför har du inte gått och lagt dig?
— Å, jag är bättre nu, genmälde Olivier,
jag är inte alls trött!
— Ja, sade Christophe litet försmädligt,
jag tror att det gjorde dig mycket gott att
stanna hemma.
Han tittade vänligt och skälmskt på Olivier
och gick in i sitt rum, där skrattade han sakta
för sig själv.
Sådana filurer! tänkte han. Hon gjorde
bara narr av mig. Och han, han bedrog mig
också. De kunna minsann dölja sitt spel.
Från den stunden ryckte han ut ur hjärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
