Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Just under dessa dagar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
59
honom från att mottaga Langeais’ inbjudningar
och så lämnade han Jacqueline och Olivier
ensamma.
Han var emellertid inte utan oro för
framtiden. Han tilldelade sig ett stort ansvar
i det äktenskap som nu var på väg att ingås,
och han ängslade sig ibland, ty han bedömde
Jacqueline ganska klart och han fruktade
många saker, först och främst hennes rikedom,
och sedan hennes uppfostran, hennes
omgivning, och hennes egen svaghet. Han erinrade
sig sin forna väninna Colette, ehuru han gjorde
sig reda för att Jacqueline var både sannare
och mer passionerad. Det fanns i hela hennes
lilla varelse en varm längtan efter det modiga
och äkta — ett nästan hjältemodigt begär...
Men det är inte till fyllest att begära,
tänkte Christophe och erinrade sig ett av
Diderots vågade skämt. Man måste även ha en
stark ryggrad.
Han ville varna Olivier mot faran, men då
han såg Olivier komma hem med
glädjestrålande ögon, hade han inte mod att tala. Han
tänkte:
De stackarna är lyckliga! Inte kan jag
gå och fördärva deras lycka.
Så småningom lockades han genom sin
tillgivenhet för Olivier till att dela vännens
beundran. Han lugnade sig. Han trodde slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
